Älskade frustrerande Ruda

Jag har precis kommit hem från ett par dagar vid Ursjön.
Innan jag skriver mer om det så vill jag rekommendera Robert Anderssons blogginlägg om just Rudafisket. Klicka här för Roberts inlägg

När jag kommit hem från mitt fiske idag så gick jag in på Roberts blogg och läste det han skrivit om Rudan. Robban skildrar exakt den känslan de flesta fiskare i allmänhet och en Rudametare i synnerhet troligtvis känner ofta.
Robban är en förebild för öppenhet och ärlighet i sina berättelser.

Här är min berättelse om mina två dagar.

Jag fick åka själv då min vän som jag planerat resan med var tvungen att arbeta. Det regnade när jag kom fram. När jag burit ner mina grejer till sjön så upptäckte jag att mina regnkläder inte längre håller ute vatten. Jag är dyngsur.

Efter ett par timmar börjar jag frysa, jag sitter under mitt parasoll och regnet vill fan inte ge sig. Men jag har fått en Ruda, 1550g vägde den in på. Nytt Pb med 50g.

Ruda 1550g

Vid det här laget har jag blivit så kall och stel att jag inte orkar rigga kamerastativ eller ens äta. När mörkret lägger sig så gör jag det också.

Efter en natt i en varm sovsäck är jag på gång igen. Jag har bara ett par långkalsonger och en huvtröja att ha på mej, jag trodde ju att regnkläderna skulle hålla ute vätan. Eftersom jag är torr så klarar jag mig hjälpligt trotts att det endast är 12 grader i luften. Det bubblar dessutom vid mitt flöte.

Jag är ovan att meta med lyftmetoden så jag gör misstaget två gånger att rycka när flötet sjunker. Efter detta slutar det bubbla.

Solen har börjat lysa nu men inte i det swim jag sitter, så jag flyttar mig. Jag kastar ut lite pellets och majs och det börjar bubbla direkt. Helt sinnessjukt bubblar det nu. Efter en timme lyfter flötet och jag rycker, BAMM. En hård kamp inleds och Ruda nr.2 är håvad. Den ser större ut än den förra men man vet inte innan vägning.

Ruda 1925g

Glädjen är enorm när det visar sig att Rudan väger 1925g, målet för resan var 1800g. Hjärtat fylls återigen på med kärlek efter förra dygnets misär. Hipp huray! Fisket fortsätter med massa bubblor, flötet lyfter ytterligare två gånger men jag bommar båda.

Ofta så sitter man som jag gjorde första kvällen, blöt, kall, ensam. Åkt 4,5 timmar för detta. Men när det vänder så är det alltid värt det. Det är det som driver oss, det är sådana vi är. Vi har inget emot att plågas av naturens krafter så länge vi ibland får en stor fisk.

Jag avslutar med en bild på mitt läger när solen börjat lysa. Lev Rudan!